Idag flyger jag till Malmö och till en helg med FILIPPA!!! 

Kolla va fin hon är! Och typ praise-the-lord-glad för att jag kommer idag såklart. Vilken vän :')  

Det var över ett ÅR sedan vi sågs. Såhär såg det ut då: 

Malibu-lover nr:1. Spana in den trånande blicken... Mmmmm-malibu.  

Men som att inte det är nog alkis-varning.. 

Kolla vilken friendship bonding över en shot tequila. Ja den tog bra men samtidigt, man kan nästan se hur det tåras i ögonen av lycka och hur hon entusiastiskt hejas på av mig. 

Men MYCKET kan ha hänt... TILL EXEMPEL: 

Filippa kan ha blivit hälsofreak och kommer därför lämna mig ensam med näven nere i chipsskålen.. 

..eller.. 

Hon kan ha helt bytt stil och tagit årets stars-print-mode till nästa steg, skaffat sig både nya vänner och udda intressen 

Får vara på min vakt mot näspetar-attacker. Det faktum att hon uppriktigt ser ut att njuta av det gör mig på riktigt orolig. 

Men. Värst av allt. Hon kanske har börjat prata SKÅNSKA?!?!!  

Tur att man har väry god ängliss. Utifall att.  

Men oddsen är nog störst att hon bara blivit ännu finare och mognat som ett fint (argentinskt ofc!) vin:  

Jodå. Bjooootifull som man säger på engelska och blicken trånar nog fortfarande efter lite Malibu. Lite apelsinkrokant och sushi kanske?! 

Tack Bloggkommentatorerna för att ni hjälpt mig fylla tomrummet efter www.bywillis.blogspot.com. *R.I.P* 

Jesper Sahlén. Vilken bubblare. Och med tre år på nacken som bloggare så har jag mycket material att njuta av. Jez. Nu är det sociala samlivet slut. Spana in då för fa-an: http://www.aveny.se/jesper-salen/ 

För er förtappade själar som gått även detta obemärkt förbi. Fredrik och Filip (mest Filip) har börjat blogga. Men det är ju old news här i cyberspace dåååårå.  

Komsi. Komsi. Klicka ---->HÄR<---- 

Lär er av detta: Snacka ALDRIG skit om ert företag på bussen om det finns risk att kollegor är närvarande och inom hörbart avstånd.  

Tack gode gud för helg och för möjligheten att låtsas som ingenting har hänt.  

Fan vad läskigt det känns att veta att jag har EN till lön att casha in. Sen är det slut på pengaflödet. Då kommer det rassla och rinna ut mellan fingrarna istället.  

Läste samtidigt en artikel (ja, jag kan ha läst det på Aftonbladet när jag var på jakt efter senaste kändisskvallret) om att Oslo är staden med världens näst högsta löner. Feels good to leave. 

I samma veva kom jag även precis på att jag har en del feta utgifter som knackar på dörren och som INTE var inplanerade i resebudgeten..  

Typ: Visa till Kuba. Reseförsäkring för ett halvår. Resa Oslo-Uppsala-Stockholm-Umeå-Härnösand-Stockholm. En stundande helg i Malmö. Clara på besök. Vaccinsprutor. Vad mer, vad mer? Ansiktsbehandling, killing-me-slowly-and-very-painfully-vaxning and så vidare. Ja nödvändigheter ni vet.  

Ja. Det kanske är sånt man borde ha tänkt på. Men nu gjorde jag ju precis det så cut me some slack.  

Kanske världens segaste jobbdag... har stora problem med att hålla ögonen öppna.  

Somnade ett litet slag med armbågarna lutade mot bordet tills jag slumrade till så pass att jag föll ihop och slog huvudet mot bordsskivan. Helvetes perkele och resten av all världens svordomar på finska.  

Varför säger man "OJ" efter man rapat?  

Antingen är det ett "oj ursäkta "eller bara ett kort "oj", men alltid OJ och det är mycket mer förekommande efter rapar än fisar. 

..har jag upptäckt. 

Detta har hänt:  

Tar tillbaka allt jag tidigare sagt om att ha typ nått mitt träningsmål. Största myten någonsin. Är så sjukt out of shape..  

Jag har officiellt sagt upp mig från jobbet. Vill hoppa upp och ner av glädje men är alldeles för öm i röven efter gårdagens spinning och ridningen i förgår. Nej, inte så välplanerad träning såhär i efterhand. 

Idag lider jag (och mina medmänniskor) av sviterna från gårdagens glutenfrossa. Ja det gör ont, det är obehagligt och bubblar i magen på ytterst illabådande sätt.  

Snälla hejda mig nästa gång jag vill glutensynda. Jag har insett att jag har ytterst bristande självdisciplin och det är INTE värt det.  

Alex opererade ögonen igår. Gud. Jag är typ nervös i efterhand för att det inte gick bra. Men det tror jag. Man hade väl sett något på facebook annars, eller? 

Jag har 37 dagar kvar i Oslo.  

Jag åker till Malmö och till FILIPPA på fredag! (ska dedikera ett helt inlägg åt denna lycka) 

Clara kommer hit den 10-12/2 (ska dedikera ett helt inlägg åt även denna lycka) 

Pappa och Maja kommer hit 17-19/2 (kommer INTE dedikera ett helt inlägg åt detta om jag inte lider brist på andra ämnen att skriva om) 

Jag red igår. 

Det var jättekul. Jag var självklart jättedåligt. Men det var jättekul. 

Låt oss ta det från början. 

Jag går alltid en 30 minuters promenad (låter hurtigare än vad det är, real reason är för att slippa äta med mina kollegor) på lunchen och de senaste dagarna har den enda kollegan jag faktiskt gillar (L) gjort mig sällskap. Varje dag passerar vi en ridskola och vi har pratat lite om hästar och att man "liksom har det blodet", vi har gärna använt oss av fraser som "det är ju som att lära sig cykla" när det kommer till ridning osv. osv.  

En dag (i fredags närmare bestämt) tog vi vår sedvanliga runda och avfyrade vad vi kan kalla "blygsamt skryt" lika ofta som en AK-74 tills. BAM. Mitt på stigen står det två livs levande väääldigt stora hästar.  

Hehe. Svetten började bryta ut. Plötsligt blev språkbarriären mellan norska och svenska för stor mellan oss och vi blev lamslagna av skräck. Inte så kaxiga längre va? tänker ni nu. Nej. Alltså på riktigt, jag höll på att skita på mig av skräck men lite... kurage har man då va, *norrland 4 life* så vi grabbade tag i var sin hästs grimma (trovärdigt med fackspråk?!) och efter ca 10 min av stegrande (inte min häst tack och lov.....) och "kom då lilla hästen, komsi, komsi" (ja.. det var jag..) så kom min kollega ihåg hästsnacket *smack smack med läpparna* och genast blev det fart på rymlingarna tills vi fått dom in på stallgården och efter några minuters av hjälplöst skrikande hjääälp fått den motvilligare ägaren att återta sin egendom. Detta till trots av hennes första obrydda reaktion av "kan ni ställa dom i stallet..?" och uteblivet tack. 

Till trots av att ha mött döden i vitögat så fick vi blodad tand och gav oss tillbaka igår på en 60 minuters ridlektion som mest bestod av att jag skumpade runt i sadeln och försökte rida lätt medan den typ 15 åriga ridläraren skrek "UPP och NER, UPP och NER, UPP FÖRIHELVETE!!! och NER..." medan min kollega red vad som bäst kan liknas vid en rodeotjur. Good stuff. 

Har ont på ställen jag inte visste fanns på min kropp tidigare. Men det var som sagt jättekul. Trots att jag var jättedålig. Därför blir det en ny visit tillbaka till pållarna snart. 

Kollektivet startade förra veckan en månads träningsutmaning för att se vem som under 4 veckor lyckas få ihop flest antal pass (träningen är dock helt individuell). Vinnaren belönas förutom DEN EVIGA ÄRAN även med en "överraskningsskväll" komponerad av resten av deltagarna. 

Det här var ju tänkt som en lite skön morot för alla att överge chipspåsen och pallra sig iväg till gymmet.  

Vem hade kunnat ana att lägenheten kunde rymma inte mindre än FEM sjukt tävlingsinriktade tjejer?! 

Det hela har nu nått den nivån att "promenader" och annan lättare fysisk aktivitet inte gills som TILLRÄCKLIG fysisk ansträngning.  

Under veckan som har gått har alla morgon och kväll scannat av träningsschemat som sitter uppsatt på väggen och antingen njutit av tillfredsställelsen som ett kryss på schemat ger eller bannat sig själv för utebliven träning = sämre än alla andra. 

Tävlingsinstinkten och känslan av att vilja "vara med" fick mig att samla ihop inte mindre än 5 kryss förra veckan. OBS! Har tidigare år varit antalet träningspass per ÅR. 

Som att inte detta varit imponerande nog *klapp på axeln till mig själv här* så klarade jag även av att springa 10 km under timmen på löpbandet, något som typ varit mitt stora oupnåeliga mål med träningen. Tack mamma och pappa för att det gömt sig lite uthållighetsgener i benen under fläsket :') 

Så nu känner jag typ. Jaha. Vad nu då? 3 veckor kvar och jag känner mig liksom ganska nöjd såhär men DEN EVIGA ÄRAN lockar fortfarande.  

Frågan är dock om det lockar tillräckligt för att gå på ett 90 minuters militärinspirerat Back 2 Basics pass ikväll?!?!?!